Nedanstående är en avskrift från en äldre handling:

LINA EGENDOM, på vilket ett av vårt lands förnämsta tegelbruk är förlagt, utgör ett av de äldsta godsen i Sörmland. Enligt legenden skulle denna possession under medeltiden
varit bebott av drottning Ragnhild, vars namn ofta återfinns i Södertälje stads historia. Traditionen förmäler vidare, att denna drottning skulle på Lina haft sitt slott och att platsen var befästad.

År 1276 skrev konungens råd Sigge Guttarmsson ”herre på Lina”, som sedermera en lång följd av år var kyrkogods och på 1500-talet genom Gustaf I:s reduktion indrogs till kronan.

I slutet av nämnda århundrade, eller närmare angivet 1562, nämnes som ägare till Lina en
Lasse Knutsson och 1592 en Hans de Frent. Det följande året donerade Karl IX Lina gård till Södertälje stad mot 50 daler årligt arrende, ”uppå det att staden dess förr och mera i förkofran och tillväxt måge”, såsom det heter i det i kammararkivet förvarade donationsbrevet av den 29 jan. 1593. Staden tycktes dock föga ha värderat denna donation, ty under den tid Södertälje innehade Lina, förföll alla åbyggnader, vilka slutligen måste rivas, och ”all åker lades igen till äng”.

Den 26 januari 1627 donerade Gustaf II Adolf ”Lina äng och torp” till Kasper Kenig och anbefaller i en skrivelse av nämnda datum landshövdingen Klas Horn ”rannsaka af hvilkens
vållande förbemälda äng och torp så illa häfdade och i linda lagda äro och så laga att den det gjort hafver må och allt sådant jämngodt ifrån sig leverera”.

Ovannämnda Kasper Kenig kom till Sverige 1603 och blev antagen i tjänst hos konung
Karl IX , avancerade sedermera till hovapotekare hos Gustaf II Adolf samt adlades med namnet Liljecrona. I en äldre handling titulerades han ävenledes krigskommissarie. Kenig
erhöll säterifrihet för Lina, som sedermera skall ha tillhört hans släkt och fränder. Bland
dessa nämnes kungl. rådet Gustaf Liljecrona, som dels säges vara son till Kasper Kenig
Liljecrona, dels omtalas som en naturlig son till Gustaf II Adolf. År 1661 sålde överstelöjtnant Kasper Liljecrona Lina till kammarrådet Wilhelm Drakenhjelm och egendomen övergick 1667 till Anna Olivercrantz, som i sin tur sålde säteriet till Börje Cronberg.

Som ägare till Lina nämnes 1678 Karl Cantersten och bland senare innehavare av possessionen finna vi släktena Edenberg, Benzelstjärna m.fl. År 1780 ägdes Lina av protokollsekreteraren Johan von Engeström. Om honom skrives det, att han ”ansågs som en farlig och inflytelserik person, hvilket bevisas af hans arrestering såväl vid revolutionen 1772 som under riksdagen 1789 samt vid senare tillfället hans förvisning från hufvudstaden”. Han avled på Lina 1807.

Ägare av Lina från 1820-talet och till sin död var kammarrådet Dufva till Hanstavik, vilken gjorde betydande anläggningar för ängsvattning m.m. Det var också han, som i mitten av 1830-talet lät från den i Enhörna socken belägda Malmsjön anlägga en ”mina”, såsom det heter i en lantmäterihandling från denna tid. Den s k minan utgöres av en tunnelbyggnad av ”303 alnars längd” gående från Malmsjön och fortsättande under stora landsvägen till Lina och slutande i en öppen kanal, som leder till kvarndammen.

Dåvarande löjtnanten – sedermera överståthållaren och excellensen – frih. G Bildt blev år 1861 genom giftermål med Rosa Dufva, ägare till Lina. Inom denna släkt stannade egendomen till 1905, då den inköptes av Kiholm Aktiebolag, som 1914 överlät äganderätten till A.B. Mälardalens Tegelbruk.

Jägmästare Arvid Carlander köpte senare egendomen av Tegelbruksaktiebolaget och familjen sålde under 1960-talet områden till Södertälje kommun, bl.a. marken till nuvarande förorten ”Lina hage”. Efter Arvid Carlanders död i mitten av 60-talet fortsatte änkan Lisa bebo Lina sommartid ända till 1985, då hon avled 89 år gammal. Kvarvarande centrala Lina-fastigheter hade då redan avyttrats.